Frost i rumpskägget
Jag har lite svårt för individer, tvåbenta som fyrbenta, som mesar och inte kommer till skott o deltar i aktiviteter eller vad det är på gång. Att bjuda på sig själv o testa något nytt, vara glad o ha trevligt ger ju bara lite extra i livet.
Det behöver inte vara stort, våghalsigt eller läskigt. Räcker gott med en kul händelse. Till exempel salsan som vi testar. Jag ljuger nog jättemycket om jag säger att vi är bra på att dansa. Men kul har vi! O alla andra med som är på samma dansgolv som oss. I maj hoppas vi på att komma iväg på nästa kurs igen :)
Jag o maken har som mantra att vi gör det vi vill och vad vi kan! Prova kan man alltid göra. Som att sadla om från välavlönad tjänsteman boendes i civilisationen och flytta nästan 60 mil norrut långt ut i skogen och bli kaninbonde. Varför inte? Tillfället och idén kom upp. Funkar det inte, får vi göra något åt det isf.
Väldigt ofta hör vi frasen "Jag skulle vilja byta jobb och göra något annat" eller "Det är trist o tråkigt, skulle vilja ändra". Och väldigt väldigt sällan ser vi att något händer, inte ens ett endaste lite försök till förändring. Vederbörande trampar i samma steg, år ut och år in, inte helt nöjd över situationen.
Vi frågar oss, varför i hela friden tar man inte tag i sitt egna liv? Gör något, vad som helst, men se till att åtminstone försöka bli nöjd. Varför måste man fastna på en bostadsort, i synnerhet om arbete och sysselsättning saknas? Flytta för guds skull, om än temporärt! Åk till grannkommunen, ut i Europa eller till världens ände och jobba, träffa folk och få erfarenhet.
Vad spelar det för roll om ny anställningsform innefattar andra uppgifter än den som står på ett tjusigt skolbetyg? Ut o rör på er för sjutton, njut av livet o ta ansvar för ditt egna välbefinnande!! Lämna inte ansvaret på någon annan och absolut inte på ditt arbete o chefen.
Strunta i vad andra människor tycker o tänker. Tror inte det spelar någon roll vad man tar sig för eller inte, det finns alltid något som tycker något iaf.
Några som aldrig tackar nej till något, är Herrarna Hund här hemma. Dom är visserligen lyckligt ovetande om anställningsformer och har sin försörjning klar här i livet. De har inga som helst bekymmer eller funderingar över vardagen. Eller nja, Bidde har förstås lite huvudbry över att hålla köksbänkarna rena o fina :)
Det finns inte många varelser här i världen som skänker så mycket glädje som dessa två, förutom mannen förstås. Jag bara älskar att ha dem med mig överallt, inklusive mannen här med :)
Idag drog jag på mig min fantastiskt sköna overall som jag fick i julklapp av maken, och knatade upp i skogen med två fyrbenta friskusar i -16 graders kyla. Tog en dryg timmes sväng med dom o de har en sån himla fin attityd till allt o alla.
Hemkomna med rosiga kinder och frost i rumpskägget. Det förstnämnda gäller mig själv, själva rumpskägget står herrarna hund helt och hållet för :)
Så nu har båda två tillsammans med Harriet slocknat framför köksspisen efter några timmars stalltjänst och sedan skogssvängen. I stallet har vi idag fått årets sista kull med ungar. På årets kallaste dag. Fast det är väldigt skönt inne i stallet. Och så har mamma kanin gjort ett jättefint bo med halm, spån o päls och pysslar om sin lilla familj efter konstens alla regler, så dem går det ingen nöd på!
