yvvas.blogg.se

Idag firar vi 1-årsdag!

Den här dagen förra året, lånade jag, sonen och Sten syrrans bil för att åka till Örebro och möta Karin. Vi skulle plocka upp Bidde och ta med honom hem på prov.

Karin hade ett par gånger nämnt att Herr Bidde är en reslig kille som behöver plats.

"- Ja ja, tänkte jag i mitt stilla sinne. Vi har ju Sten, han har alltid räknats som stor Flatte. Vilken skillnad kan det vara?"

Men vi fick låna bil iaf, för säkerhets skull, så att det skulle finnas plats om det behövdes.

 

Det visade sig vara klokt att ta med en rejäl bil. När Karin lastade ur Bidde, var det en hund i storlek shetlandsponny fast med fullblodsliknande smäcker kropp. Sten såg ut som en liten miniardenner bredvid honom :)

Bidde tog upp hela bakluckan i bilen, och Sten fick åka baksäte hem :)

 

Det är mycket med Bidde!

Är han trött, så är han mycket trött, är han pigg, så är han mycket pigg, är han busig, så är han mycket busig, han är mycket artig, han är en mycket bra kompis till alla varelser, han är mycket ordentlig, han badar mycket, han är mycket glad, han äter mycket  (och ofta...), han är en mycket fin o trevlig hund, är mycket anpassningsbar och han vill göra mycket rätt!

 

Jag tror Sten har fått ett par grå hårstrån extra på grund av allt det här mycket. Efter ett helt liv som en kung i huset och i sin egna takt, for stormen in här och drog av farbrormössan på Sten. Bidde fick fart på pensionären!

 

Sten har varit (och är) världens bästa mentor!

Han har slussat in Bidde i familjen på bästa sätt. Att som vuxen och hanhund, komma in som ny medlem i ett hus kan vara lite förvirrande. Sten är fantastisk på det sociala och har på ett väldigt bra vis tacklat Herr Myckets inskolning hos oss och på gården. Stens fina mentalitet har underlättat och skyndat på Biddes landning och trygghet här avsevärt. Bidde fick på en gång en bra struktur och koll på läget hur det fungerar här.

 

Vi ångrar inte för en hundradel att vi tog in Bidde hos oss.  Det enda vi ångrar, är att vi inte bad om att få ta honom som valp.

Han blev en Andersson från allra första början. Kavlade upp ärmarna och tog tag i gårdslivet på direkten. Lite skit under tassarna har han inte ont av och han älskar att vara en del av alla andra här. Morgonens stalltjänst gillar han extra mycket. Och också efterföljande frukost, som han brukar avsluta med en liten tupplur i sängen tills jag är färdig med mitt i köket.

Han fann en vän i katten Bertil redan på gårdsplanen när vi kom hem förra året. Sedan dess har de varit som ler- och långhalm. Övriga katter (med undantag för Prinsessan Bagera som kräks på alla) uppskattar Bidde och kryper gärna intill honom i soffan. Andra hundar, i synnerhet tikar, dras till honom och gillar hans fina uppförande.

 

Han är duktig på att meddela intrång på gården, vilket är bra. Besöka av två eller fyrbenta rapporteras direkt, dock i mycket lägre skala och blygsammare än för ett år sedan. Och får vi larm kvällstid, kollar vi såklart läget. Eller rättare sagt, Sten har inspektionsrundan på sin agenda. Bidde däremot stannar kvar på yttertrappan och låter farsan sköta rundan själv... Jag hade gärna sett att han fullföljde sin bevakning. Och är det mörkt ute, är han ännu mindre benägen att röra sig utomhus på egen hand :) lilla gubben :)

Den andra inte helt uppskattade sidan han har, är aptiten. Han anställde sig själv som sopgubbe direkt när han kom hit. Men det tog inte lång tid innan han på egen hand utökade sin tjänst även som diskare och allmän städare.. Han är flitig vår kära långben! Vi har numer fint avplockade bänkar och aldrig något ätbart liggande framme.

Kan bara ta åt mig äran för beteendet. Det måste ha med kokkonsten att göra.

Hörde från Biddes förra husse att han aldrig tog något från bänkarna. Det enda som försvann var husses gula öronproppar. Det måste också haft med kokkonsten att göra, om hunden föredrog öronproppar före familjens middag :)

 

Så kort sagt. Vi har numera två fantastiskt fina, världens snällaste och roliga hundar på gården och är hur nöjda som helst med det!!